Saknaden.
Jag ångrar verkligen inte mina beslut som jag gjorde för 3 år sen när jag träffade min älskade André, dem besluten har givit mig en helt underbar man och en helt perfekt son. Jag delar allting med André och där finns ingenting som jag vet som inte han vet, han är verkligen min själsfrände. Likadant med min mamma, hon är verkligen min bästa vän, kan prata med henne om allting.
Men jag känner ändå att där är någon som saknas, en riktigt vän - en som vet alla ens fel och brister men ändå tycker om en för den man är. Någon som man kan räkna som en av ens bästa vänner och att man räknas som en av deras bästa vänner. En som man kan ringa när som helst om det skulle vara någonting. Dem säger att det är aldrig är för sent att hitta vänner men det skulle varit helt underbart att ha någon som man växt upp med och som man delat mycket med.
Jag antar att många saker i min personlighet gör det svårare för mig att hitta människor att umgås med.
Har ganska svårt för att prata med främmande människor och sitter gärna mest och lyssnar. Det märker jag redan nu på föräldrargruppen, alla pratar utom jag. Fast det kan även vara för att nästan alla där är så pass mycket äldre än mig och det känns lite som att jag är för ung för deras prat. Men åldern borde egentligen inte spela så stor roll.
Jag är lycklig ändå, har ju verkligen en helt fantastisk familj, både min lilla familj och min stora familj som jag växte upp i men det finns ändå ett litet tomrum i mitt hjärta som jag önskar skulle fyllas någon dag.
Men jag känner ändå att där är någon som saknas, en riktigt vän - en som vet alla ens fel och brister men ändå tycker om en för den man är. Någon som man kan räkna som en av ens bästa vänner och att man räknas som en av deras bästa vänner. En som man kan ringa när som helst om det skulle vara någonting. Dem säger att det är aldrig är för sent att hitta vänner men det skulle varit helt underbart att ha någon som man växt upp med och som man delat mycket med.
Jag antar att många saker i min personlighet gör det svårare för mig att hitta människor att umgås med.
Har ganska svårt för att prata med främmande människor och sitter gärna mest och lyssnar. Det märker jag redan nu på föräldrargruppen, alla pratar utom jag. Fast det kan även vara för att nästan alla där är så pass mycket äldre än mig och det känns lite som att jag är för ung för deras prat. Men åldern borde egentligen inte spela så stor roll.
Jag är lycklig ändå, har ju verkligen en helt fantastisk familj, både min lilla familj och min stora familj som jag växte upp i men det finns ändå ett litet tomrum i mitt hjärta som jag önskar skulle fyllas någon dag.
/Familjen Baudeau
17:21:18
Kommentarer
Kusin Emma säger:
Kusin Emma säger:
Ja hitta en text idag på tal om vän. "En sann vän är en sällsynt fågel" tycker den e både sann i fin, tänkte skriva d längst golvet i min hall.. Hoppas bara de blir lika fint som ja föreställer mig.
Carina säger:
Har alltid ett lyssnande öra:) Och finns alltid här! <3
